Nu har jag varit borträknad från träning och match i nästan en månad. Känns lite trisst att sitta brevid och inte få känns på bollen. Men snart är jag nog där igen, ska träna på måndag och se hur det känns. Spännande!

Klockan 12.15 kom jag traskande upp för backen till tibble, jag möter Tessy på vägen som säger "Du får inte gå in i hallen för branlarmet har gått". Och mycket riktigt en liten stund senare kommer brandbilen. Dom duktiga branmännen stänger av larmet och åker tillbaka till stationen, jag tror de tog en kanelbulle och kaffe.

Men nu till andra grejer. Jag blev erbjuden en väldigt viktig uppgift eller rättare sagt, så kom en liten myra och sa i mitt öra "Men LISA du kan ju vara speaker". Och eftersom jag är den där snälla personen som ställer upp för mitt lag tog jag på rollen där min röst skulle höras. Var väldigt nervös över att namnen skulle utalas fel och siffrorna blandas ihop, men det gick bra till slut. 

Nästa hemma match kommer ni inte höra min ljuva stämma ur högtalarna för då står jag på planen. Så det så!